Montessoripedagogiken bygger på de observationer och tankar om barn som den italienska pedagogen, läkaren, filantropen och filosofen Maria Montessori hade i början av 1900-talet. År 1907 öppnade hon en skola i Rom för ”obildbara”, och genom studier av barnen utvecklade hon sin särskilda pedagogik som idag tillämpas på förskolor i många länder.
Montessoripedagogiken bygger på att barn har en egen strävan att utveckla sig själva. Inom Montessoripedagogiken tillåts därför barnen arbeta så fritt som möjligt. Läraren eller pedagogen på en Montessoriskola är närvarande i rummet och finns tillgänglig för att hjälpa barnen eller ge råd, men ska annars hålla sig i bakgrunden.
I ett Montessoriklassrum blandas barn av olika åldrar. Klassrummen ska vara färgglada och inspirera till lek och lärande, vilket inom Montessoripedagogiken i princip är samma sak: barn lär sig genom lek, och de leksaker och inlärningshjälpmedel som finns i klassrummet ska därför hjälpa barnen att utveckla deras sinnen. Det finns bara en leksak för varje sinne i klassrummet; tanken är att barnen på det sättet ska lära sig att dela med sig och att respektera varandra. Det finns även vanliga leksaker på vissa Montessoriskolor, till exempel böcker, som är viktiga för barns utveckling. Sång är också viktigt för att barnen ska använda alla sina sinnen, och det bästa av två världar kombineras i boken Svenska barnvisor av Tina Ahlin. Du kan köpa den på Plusbok.se.
Inom Montessoripedagogiken tror man att barn lär bäst i lugn och ro, och man har därför en strukturerad miljö på skolorna. Barnen ”arbetar” i tretimmarsblock, och inom de blocken är de fria att göra vad de vill av de aktiviteter som finns tillgängliga. Maria Montessori menade nämligen att det bästa sättet att uppnå disciplin är att ge frihet. Hon menade också att när barnen själva får välja sin aktivitet finner de den meningsfull, vilket både gör dem lugnare och skapar arbetsglädje.
Mellan tretimmarsblocken får barnen leka fritt utomhus, vilket också är en viktig del av pedagogiken. Redan på Maria Montessoris tid såg hon barnens behov av att röra på sig, och att den fysiska utvecklingen är lika viktig som den intellektuella. Det är kanske än viktigare idag, med tanke på hur långa dagar många barn har på dagis och hur mycket de vistas inomhus i allmänhet.
En vanlig föreställning om Montessoriskolor och Montessoripedagogiken är att den inte passar alla barn. Enligt Maria Montessori har alla barn en inre vilja att lära, och inom Montessoripedagogiken ger man varje barn möjlighet att utvecklas i sin egen takt utefter barnets egna förutsättningar. Det finns därför inget som säger att vissa barn inte skulle passa i en Montessoriskola. Istället brukar man säga att Montessori passar alla barn, men inte alla föräldrar.